Livets goa stunder

Inatt vaknade jag och grät. Hade drömt hemskt. Kommer nu inte ihåg så mycket detaljer från drömmen, men  jag skulle gå med en grupp barn till nån plats. Ett barn var handikappat och satt i någon ställning som han inte alls gillade och klagade på. Jag frigav då honom och vi hamnade efter. Hans mamma ringde hela tiden och frågade när vi var framma och var riktigt sur på mig och jag grät. När vi kom fram (till typ en lägerby) så var vissa föräldrar jättearga på mig. En pappa frågade när jag skulle ta livet av mig, då började jag såklart gråta massor. Jag fick då lämna över ansvaret och en teknisk manick, typ mobiltelefon, som barnet nu var till "extramamman" och vid överlämnandet grät jag och viskade i hans öra "Förlåt, förlåt för allt". Sedan kom mamma och jag hulkade av gråt i hennes famn.

Då vaknade jag och grät.

Ja vad kan detta handla om, rädsla att inte klara av ett ansvarsupddrag?  Det kan det vara. Har tidigare drömt mardrömmar om att jag inte ska kunna klara av min roll som sergeant och tror att jag har en dold rädsla att jag inte ska klara av läraryrket. Det senare hade varit jättehemskt, då det är nått jag verkligen vill vara bra på och folk säger att jag kommer passa bra som lärare, så känner någon konstig press på att jag ska vara det.